Jag är riktigt kass på att uppdatera här, känns inte riktigt som jag har haft tiden med mig..

Men en snabb uppdatering om vad som hänt som jag ej skrivit om:

• Klippt och färgat håret:) Nöjd är jag!
• Börjat skolan igen..
• Emanuel pratar ännu mera:)
• Fick storm ekonomi denna månad!:)
• Blev tillfrågad om vikariat på hemtjänsten.
• Var i Umeå i lördags och tok shoppa:)
• Emanuel fyllde 2 år i söndags:)

Ja och massa massa mer nyheter men orkar inte skriva om allt..

De har varit en kanon mysig helg i helgen, söt komme hem i fredags och va hemma till igår..

De vart tokigt tomt dock då han åkte igen, men jag får snart se han igen då han kommer hem på permiss på marknaden, LÄNGTAR!

Umeå i lördags och jag höll på bli galen på allt folk, jag ska sätta en plog framför barnvagnen så man tar sig fram.. :D

Hittade knappt nåra barnkläder alls på HM, tycker de va värdelöst att hitta något, dock så va vi bara på strömspilen, men ändå....

Så hittade massa fräna t-shirts till lilleman på ICA maxi, de gillar vi:)

Kalas i söndags och de va kanon roligt, massa folk och de va så roligt, fast känslan av att inte räcka till till alla knackade på ryggen dock, men de är min så kallade prestations ångest som går mig hand i hand..

Måste på något sätt göra slut med den...

Emanuel fick kanon fina presenter också, leksaker och kläder:)

Oh, han ha ju blivit så stor så de är skrämmande, vill inte att han ska växa mera ju..

Och helt plötsligt är han ju så himla självständig, och behöver inte mamma på samma sätt längre:( *BUHU!

Men de är ju dock friskhetstecken om något:)

Jag mår lite sisådär just nu, känner mig lite krasslig och nedstämd...

Jag har så mycke "barnkänslor" som inte är lagade, är mitt uppe i en situation där jag åker ner i 8 års ålder i känslan, jag minns allting så tydligt..

Och märk väl i känslan och inte i beteende, jag kan hantera känslorna någorlunda men de är obehagligt då man möter en sådan situation och man känner igen känslan och åker direkt tillbaka till minnen då man var liten!...

Dock så kan jag inte hantera situationen, och de gör mig fruktansvärt frustrerad och jag känner mig HELVETES maktlös.....!!

Men så är de och jag kan inte göra annat än att sköta mitt fast jag vill annorlunda..

De finns en sak som glädjer mig i nuläget däremot, men detta hör ju inte ihop, men måste bara skriva de, jag har träffat en underbar människa som jag mår så bra av att umgås med, och de känns som vi ha känt varandra hela livet, och de mest underbara är avspändheten, man kan vara sig själv helt och hållet och behöver definitivt inte anpassa sig för att passa utan de är bara helt perfekt, jag har funnit en vän som jag tycker mycket om..

De är jag GLAD över:)

Btw om ni vet av någon bra sida med snygga och billiga kläder så skriv i GB:n adressen för jag är så less på sidorna jag hittat och de är ju så JÄVLA dyrt..

Så lämna ett fotspår..

Nu ska jag göra mig något att äta så man blir lite människa..

Hörs!

Emanuel <3

Ja, jag tror de är lättnad jag känner..

Tycker de är ganska svårt att namnsätta känslorna man känner..

Speciellt när man varit i ett halvt som halvt katastrofalt känslomässigt kaos de närmsta årena..

Glädje, ja de känner man ju igen när man känner de, sorg ja de vet ju också alla va de är, men tycker inte ni också att de är svårt med resterande känslor.. Att sätta finger precis på vad man känner?!

Tänk allting som sprudlar i en egentligen varje dag!

De är miljarders olika tankar och känslor och upplevelser..

Men att sen stanna upp och tänka efter vad är de jag egentligen känner, de är svårare än man tror.. Iaf så är de så för mig..!

De är inte särkilt svårt när jag är i balans, då är de ju som ganska enkelt, men är man ur gängorna lite så är de som om jag bara fungerar och sen är de som inte så mycke mer med de..

När man va liten fick man ju ett papper med en massa smileys gubbar där de stod namngett känslor och så skulle man gå igenom dem varje dag och tala om vad man känner, jag ha även ett sånt papper nu som jag fått från behandlingen och jag ska tammeden ta mig en titt på de och göra övningen.. Så kanske man även inser att man inte är sådär avstängd som man ibland "känner" sig, Eller vad tror ni?

Varför jag känner lättnad idag är för att jag ser vad jag kan åstadkomma med väldigt mycket, jag känner mig ganska bekväm med mig själv IDAG! (i morgon kan ju se annorlunda ut) Men idag så känner jag så..

Jag har ganska stor tillit till mig själv när de gäller att låta bli spriten och de övriga, jag ha klarat de i snart 3 år och jag tänker inte ge upp, jag tänker och vill inte..

jag rider hellre vågorna än att sköljas under dem när dem kommer..

Hellre så ser jag att jag har de jobbigt i tillfrisknandet stundom än att ha ett rent Helvete i missbruket varje dag.. Nej Jag vill inte tillbaka!!!!..

Nyckelorden till ett friskt och sunt liv är tacksamhet och ödmjukhet..
Äger man dem så kommer man mycket mycket långt!

Tacksamheten är väl kanske väldigt lätt att tappa bort om man ofta möts av motgångar, vet hur de är att tappa all tacksamhet mot allt, men då vill man även ge upp.. Då är de nära att falla i gropen igen!

Ödmjukheten: Det finns så mycke att säga om ödmjukhet, men är man inte ödmjuk mot sig själv så är man inte ödmjuk mot någon annan heller!

Om jag ödmjukt ber om hjälp då allt känns omöjligt så får jag ödmjukt den hjälp jag behöver..

Tänk er för er som förstår vad den här sjukdomen Alkoholist och narkoman, medberoende vuxna barn ja men you name it.. innebär..

Tänk er vad skönt de är att slippa vara kedjad till flaskan drogen, att fritt kunna välja sitt liv, att fritt kunna välja vad jag ska göra med min dag!

Är inte de fantastiskt? Här bär jag stor tacksamhet, att jag har alltid ett val och jag väljer att fortsätta kämpa! Och Jag är tacksam för att jag har den kapaciteten idag att säga nej till alkohol och droger!

Jag tycker de är fantastiskt!:)

Lite av mina tankar idag!

Haré Så hörs vi snart igen!! <3