Jobb, jobb, jobb... Sova, sova, sova!!!= Icke blogga!

Återkommer då hjärnan är med mig.

Natti!

Lev & låt leva samt det viktigaste först är det som står mig närmast just nu.

Jag måste släppa taget om det som skadar mig, jag måste inse att vad jag än

gör i denna situation kommer det inte bli något annorlunda.

Jag skadar bara mig själv om jag befinner mig i detta och om jag gör som jag

alltid gjort.. Funnits där..

Nej, de är stopp med de..

Nu är det min tur att få må bra och inte behöva vara en dörrmatta..

Jag har bestämt mig.. Jag kan och jag vill!

En dag i taget bara så löser det sig med tiden..

Att de va en månad sedan jag skrev sist.. ;)

Jag är inte någon bloggare gissar jag, kanske en wannabe:)

Sitter nu här och ha precis lagt emanuel efter en vääääääääldigt grinig morgon.

Han ha inte alls varit på något go il.. :(

Älskling är i piteå över dagen och kommer hem ikväll någon gång, så jag får väl längta järnet efter honom då!:)

Lillebror Andreas har varit här sen i torsdags förra veckan men åker hem idag klockan 4, kommer kännas tomt och konstigt:/

Men att han då haft orken att stanna så länge är ju förundransvärt med tanke på att vädret inte riktigt varit med oss och jag o älskling ha jobbat hela veckan..

Midsommar var riktigt mysig, då åkte vi ut till mårdseleforsen kring 11, 12 och grillade och myste till 4 ca sen åkte vi ut på norrmalms jätte gräsplätt och spela kubb med en helvetes massa knott?! "stava"..Flugjävlar iaf, och avslutade sedan med en film som vi hyrde, lagom midsommar:)

Alla nöjda och glada och man slapp den där baksmällan som säkert många svenskar fick prova på säkert både lördag och söndag:)

Ha som sagt fått mig ett jobb nu också över sommaren tills skolan börjar, NICE!!:)

Skogsgläntan, de nybyggda demens boendet..

Blev så himla över lycklig då jag ringde till "högsta chefen" och fråga efter praktik men hon blev eld och lågor och erbjöd mig ett jobb i stället:)

Utbildning lönar sig, klirr i kassan och vett i huvve!:)

Sen den allra största nyheten som vi inte riktigt knäckt till alla, vi ska ha smått igen i februari:)<3

Det är riktigt spännande och de känns jätte roligt:)

Emanuel, har kommit in i en super trots nu som är av dess like..

Ingenting hör han och ingenting vill han, och han är väldigt tydlig på att markera vart hans gräns går.. JAG HOPPAS DE GÅR ÖVER SNART!!!!! De är väldigt tärande.. samtidigt som man ibland får sig några roliga skratt..

Ja de är ett livsprojekt att vara förälder, men dock de vackraste som finns<3

Återkommer, ska nu slänga i mig en kopp kaffe som jag ej hunnit göra ännu..

Ska försöka att inte dröja tills den 1 augusti med påfyllning:)

Bye!