Då va de ju de då, 1 ögonblick..

såklart då min älskade son Emanuel föddes, de är de första jag tänker på då jag hör ett ögonblick..

Det är obetalbart det ögonblicket i mitt liv, blandade känslor vimlade jag omkring i när jag låg där helt utmattad och sliten med en ny liten själ på mitt bröst, ledsen, GLAD, RÄDD, överlycklig, förvirrad och full på lustgas :)

Mitt liv fick sig en helomvändning då jag plussade på gravstickan, de va väl ett ögonblick för sig de med men ÖGONBLICKET/helomvändningen som komme när jag sedan hade min älskade gosse vid mitt hjärta slår nog ingenting..

Jag vart så fast beslutsam att min älskade gosse skulle få ett liv av värdighet, där han senare i livet kan välja vilken väg han vill gå utan att behöva gå i redan upptrampade fotspår..

De va ett starkt ögonblick, som jag förmodligen kommer kunna känna känslan av resten av mitt liv.. Och de bästa av allt är att jag ha fått uppleva den underbara känslan ytterligare en gång och verkligen bli påmind om hur fantastiskt de är att få föda barn, eller just att föda är väl inte så fantastiskt dock i stundens hetta men de som medföljer :)..   Emanuel några timmar gammal <3

  Elias några timmar gammal <3

Mina fina fina gossar är mina fina fina älsklingar..